Grunderna för Statens Medieråds bedömningar

Vad som bedöms vara skadligt för välbefinnandet för olika åldersgrupper baseras på psykologisk, pedagogisk och medievetenskaplig forskning, samt kunskap om och erfarenhet av barn.

Film bedöms utifrån en genomsnittspublik

Olika barn kan uppfatta samma film på olika sätt, inte bara beroende på fysisk ålder. Intellektuell och emotionell mognad, uppväxtförhållanden och medievana är exempel på faktorer som påverkar hur barn upplever filmer. Ett känsligt och otryggt barn kan reagera på ett annat sätt än ett tryggt barn.

Filmers skadlighet bedöms utifrån en tänkt genomsnittspublik.

Lämplighet bedöms inte

Åldersgränserna handlar inte om att bedöma om en film är lämplig eller passande för den aktuella åldersgruppen.

Det finns företeelser och beteenden som av många anses anstötliga eller olämpliga, men som inte automatiskt bedöms kunna skada barns välbefinnande. Det gäller till exempel grovt språk, droganvändning, nakenhet och sex. Bedömningen grundar sig dock alltid på i vilket sammanhang och på vilket sätt som något skildras.

Barntillåtet behöver inte vara barnfilm

En barntillåten film behöver inte vara intressant för barn att titta på. Filmer tänkta för en vuxen publik kan bli barntillåtna, under förutsättning att de inte bedöms kunna skada välbefinnandet hos barn. Att en film är barntillåten eller tillåten från 7 eller 11 år är alltså inte samma sak som att filmen har barn som målgrupp.

---

Barntillåten

Får ses på bio av alla oavsett ålder.

Innehåller inte alltför skrämmande inslag. En dramatisk ljudbild med kuslig musik och starka, skrämmande ljudeffekter eller en klippning med högt tempo kan räcka för att en film inte ska bli barntillåten. Även de yngsta kan ta del av filmer som är spännande, varför inslag av exempelvis jakter, lätt hotfulla situationer och komiskt framställda slagsmål kan förekomma.

Från 7 år.

Får ses på bio av barn som fyllt 7 år. Samt barn under 7 år i vuxens sällskap.

En 7-åring börjar utveckla en större kompetens för att skapa distans till film. De skräms därför inte längre lika lätt av till exempel hotfull musik eller snabb klippning.

Typexempel på scener som godkänns för visning för denna åldersgrupp är inzoomningar av ett hotfullt djurs vassa tänder i till exempel tecknad film och lättare scener med slagsmål eller skottlossning. För yngre barn, däremot, kan sådana sekvenser vara skrämmande.

Från 11 år

Får ses på bio av barn som fyllt 11 år. Samt barn mellan 7 och 10 år i vuxens sällskap.

Barn i 11-årsåldern är generellt duktiga på att skilja film och verklighet åt. Därför kan filmer med en 11-årsgräns innehålla rejält spännande och hotfulla sekvenser.

Det som är avgörande är ofta graden av realism och möjligheten till identifikation. Tydlig sagokaraktär och få beröringspunkter med barnets vardag kan bidra till en 11-årsgräns, medan en realistisk skildring som barn kan identifiera sig med kan motivera en högre åldersgräns.

Från 15 år

Får ses på bio av barn som fyllt 15 år. Samt barn mellan 11 och 14 år i vuxens sällskap.

Detaljerade våldskildringar, omfattande blodsutgjutelse och fokus på lidande är sådant som ofta innebär att en film får 15-årsgräns. Starka hot- och skräckscener samt starka skildringar av ångest eller förvirring hör också till denna kategori, liksom skildringar av starkt ångestladdad sexualitet.

Ogranskade biofilmer

En distributör kan välja att inte låta granska en film och får då visa den med en 15-årsgräns. Det innebär att en film som inte innehåller något som kan vara skadligt för barns välbefinnande kan ha en 15-årsgräns.